Frågor och svar

Här hittar du frågor och svar om föroreningar på Norrbyskär.

Det största problemet är förekomst av dioxiner från bekämpningsmedel som har använts som skydd mot blånads­­svamp. Dioxiner är ett samlingsnamn för en större grupp ämnen som är svårnedbrytbara, mycket giftiga och som också ackumuleras i näringskedjan.

Cirka 90 procent av de dioxiner som vi får i oss kommer från livsmedel, framför allt fet fisk från Östersjön och Bottenviken samt mejeriprodukter.

PAH är en grupp av ämnen som fanns i den stenkolstjära som användes för att motverka röta och för att täta de pråmar som transporterade virke från brädgårdarna ut till transportfartyg. PAH är långlivade, kan lagras i levande vävnad och är giftiga.

Tungmetaller är skadliga för växter och djur om de uppträder i för höga halter. Det är grundämnen som förekommer naturligt i miljön och kan inte brytas ned, men som förekommer i onaturliga nivåer eftersom människan har försatt dem i cirkulation. Tungmetaller har använts i galvaniseringen och i båtbottenfärger.

De högsta halterna av dioxin finns inom sågverksområdet. Förhöjda halter av dioxin finns även vid Långgrundets och Stuguskärs brädgård. Vid Pråmvarvet finns förhöjda halter av PAH och tungmetaller finns i förhöjda halter vid den före detta Galvaniseringen och Båtslipen.

Dioxin och PAH är mycket stabila organiska ämnen och bryts ner mycket långsamt. De binder hårt till organiskt material i marken, som till exempel förmultnade växtdelar, spån med mera.

Tungmetaller är grundämnen som inte kan brytas ned, även de binder hårt till organiskt material.

Nej, eftersom det inte finns några akutgiftiga föroreninar på Norrbyskär. Men, det kan vara olämpligt att vistas på områden med förhöjda halter där föroreningar förekommer ytligt i höga halter, särskilt för små barn som riskerar att få i sig förorenad jord.

Inget talar för att bekämpningsmedel har hanterats nära bostadshus. Risken att exponeras av föroreningar på Norrbyskär är via förorenad jord genom damm eller intag av jord. Den risken är relativt liten, om man inte vistas på de mest förorenade områdena.

De kan ha utsatts för viss ökad exponering av dioxin, PAH och tungmetaller.

De brunnsvattenprover som har tagits visar inga förhöjda halter i grundvattnet. Grundvatten bör dock inte tas ut i de mest förorenade områdena.

Prover tagna på matfisk (abborre) i anslutning till Norrbyskär har lägre halter än EU:s gränsvärden och bedöms inte påverka människors hälsa. Förhöjda halter av dioxin finns allmänt i fet fisk i Östersjön och Bottenviken. Livsmedelsverket har mer information om det.

Både ja och nej. Inget tyder i dag på att hantering av bekämpningsmedel skett vid bostadshusen och därför går det bra att äta grönsaker som har odlats där. Det har inte heller påträffats några föroreningar i hallon som vuxit inom förorenade områden (Långgrundets brädgård). Man ska däremot inte odla och äta till exempel morötter och potatis som har sina ätliga delar under jord i områden som är utsatta för föroreningar.

Ja, bad vid vanliga badplatser är ingen risk.

Föroreningarna sprids via luften som partiklar och genom urlakning i mark och vatten. Dioxin binds hårt till organiskt material, som till exempel förmultnade växtdelar, spån med mera.

Prover på jord, grundvatten, ytvatten, sediment, träbitar, dricksvatten, hallon, potatis, får, fisk och snäckor har tagits och undersökts på innehåll av föroreningar, främst dioxiner men i delar även klorfenoler, PAH och metaller.

I områden med höga halter av föroreningar (Sågverksområdet, Pråmvarvet och Galvaniseringen) kommer jorden att schaktas bort och byts mot ren jord. Den förorenade jorden kommer till största del deponeras på Dåvamyran. Områden med lägre halter kommer i stället att täckas över för att det inte ska finnas någon risk att människor får i sig förorenad jord.

Sidan publicerades